Hultsfred är död

Nyheten om hultsfredsfestivalens nerläggning spred sig som en löpeld på facebook igår kväll och idag på lunchfikat kunde jag läsa en mängd analyser om varför i tidningarna. En besviken Ola Salo berättade i Expressen vad festivalen betytt för the Ark och recensenter hyllade arrangörernas engagemang och kämparglöd men också festivalens betydelse för festival-Sverige. Jag är mest glad för att jag hann uppleva urfestivalen, med den lera och regn det innebär, förra året. Vi hade sjukt kul och för mig kommer skogsfestivalerna alltid vara den äkta varan och stadsfestivalerna bara en mängd bra konserter. Kanske är det här början på slutet för skogsfestivalerna. Skulle vara synd då jag tror att alla behöver de där festivaldagarna, där nätet av regler vi har omkring oss blir lite lättare att ta sig igenom.

Klotter av en poppare

När jag på min eftermiddagspaus gick ut på bibliotekets terrass och tog min välbehövliga kopp kaffe, såg jag där lite klotter som fick mig att dra på mungiporna. Texten löd som följer: stan e full av tomater och tragik. Ketchup hjälpte mig verkligen, skriv det här i tidningen för jag var nere men uppe på… coop?
En underlig version av Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” minst sagt. Jag undrar om den som skrev det är medveten om att biblioteket faktiskt har alla Håkans fem album. Men allt är säkert redan hemladdat om jag känner popparen rätt. Kan vara bra att veta att man kan låna rätt mycket bra musik på biblioteket om man som jag föredrar skivor framför Spotify. Inte för att jag kanske skulle låna Håkans skivor just, kan inte säga att hans musik har betytt så himla mycket för mig. Hans livekonserter däremot har betytt desto mer. Först var det på Gröna Lund 2007. Den första utflykten jag gjorde med mina nya vänner på gymnasiet. Efter släppet av ”För sent för Edelweiss” i mars 2008 såg jag honom på de flesta stora festivalerna den sommaren med avslutning i självaste Göteborg på Way Out West. På samma festival gör han i år sin ända festivalspelning. Där har han lovat att spela hela sitt första album, som är just ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, rakt igenom. Det tänker i alla fall inte jag missa. Det är få saker som går upp mot att stå, en sommarnatt, i ett hav med håkanfans i hans hemstad Göteborg.

Vad som hörs i bibliotekets källare

”Du lyssnar väl på en del musik Hanna?” frågade Elisabeth mig vid förmiddagsfikat. ”Jo, det gör jag väl” svarade jag och strax därefter fick jag senaste skivan från She & Him i min hand. ”Du kan väl skriva lite om musik på våran blogg? Du kan börja med den här. Det är den där skådespelaren Zooey Deschanel som sjunger.” Dålig på namn som jag är fattade jag ingenting men tog skivan och satte på den nere i källaren där jag jobbar. Ut ur högtalarna strömmade trallvänlig folk/pop/indie. Vid andra låten gick det upp ett ljus för mig. Det här kände jag ju igen, In the Sun rullar ju på P3 titt som tätt. Aha känslan var ett välkommet bevis på att jag inte var helt bakom flötet när jag tog på mig den här blogguppgiften. She & Him från USA består av folkmusikern M. Ward och sångaren och skådespelaren Zooey Deschanel, för mig mest känd som Zaphod Beeblebrox flickvän i filmatiseringen av Liftarens guide till galaxen. Det är She som skriver alla låtar och Him som producerar musiken. Vid tredje låten kommer Matti ner till mig och börjar genast nynna med lite smått. Den här skivan välkomnar verkligen till det och det går lika bra att lägga lite egna stämmor när man ändå är igång. Lättillgängliga kärlekstexter, stråkar och snabbt slagna pianoackord tillsammans med släpande stämsång är precis vad som behövs för att skapa en sommarskiva som till och med får mig här nere underjord att tro på evigt solsken. Men låtarna har en förmåga att flyta ihop för mig och det är inte förens den näst sista låten kommer som jag bryr mig om och kolla vad de heter. Brand New Shoes är också helt klart bästa låten på skivan. Den är just sådär avskalad och ärlig som jag vill ha sådan här musik. Skivan avnjutes bäst i hängmattan på landet, långt borta från vännerna, när tankarna börjar vandra runt kärleksproblem som man måste få lite perspektiv på.