Lysande Lykke Li

Lykke Li Zackrisson behöver ingen närmare presentation, hon har slagit igenom stort och tillhör kritikernas favoriter. Hennes andra studioalbum som kom i våras har titeln Wounded rhymes.
Det är en betydligt mörkare skiva än debuten Youth novels som kom för tre år sedan. Mycket har hänt sedan dess. Lykke Li har gått igenom smärtsamma saker och mognat. Det hörs på hennes sätt att sjunga, hennes röst är inte längre så ljus och flickaktig.

Det är tio starka låtar på albumet. Texterna handlar om olycklig kärlek, svek och längtan. Musiken är både avskalad och mäktig, starkt influerad av 60-talspop, Phil Spector och även blues. Många kritiker jämför den underbara balladen Sadness is a blessing med något som The Supremes kunde ha gjort. Unrequited love är en gripande countryballad medan hammondorgeln i Youth knows no pain för tankarna till The Doors med sitt psykedeliska sound. I follow rivers och Get some ger ett rockigare sound. Där dominerar slagverken och rytmen tar tag i lyssnaren.

Jag tycker att Wounded rhymes är en stark uppföljare. Den kommer utan tvekan att ligga högt på topplistan över 2011 års bästa skivor. Lykke Li har bevisat att hon är en artist att räkna med.

Finns skivan inne? Klicka här!

Magnus Öström: Thread of life

Magnus Öström var tidigare trummis i jazztrion e.s.t. Det har gått några år sedan e.s.t:s pianist Esbjörn Svensson tragiskt omkom och gruppen lades ner. Nu har Magnus Öström släppt en skiva i eget namn, Thread of life, som han skrivit, arrangerat och producerat själv. Magnus Öström förklarar albumets titel så här; ”Livets tråd är för mig energin som löper genom allt levande och håller det vid liv och också det som ger gnistan till mitt liv. Men vi måste vara medvetna om att det är en skör tråd som kan gå av vilken minut som helst…”

Thread of life innehåller suggestiv musik, intensiv, omväxlande ljus och mörk. Det är jazz med inslag av rock och soul, men också finstämda ballader. På några spår finns ordlös sång av Magnus Öström. Hela skivan präglas av vemod och en känsla av sorg. De flesta av skivans kompositioner är långa och det tog några lyssningar innan jag kom in i musiken. Men det var det värt, jag tycker mycket om Thread of life.

Allra vackrast är den finstämda Ballad for E, tillägnad Esbjörn Svensson, där basisten Dan Berglund från e.s.t. och gitarristen Pat Metheny medverkar.

Bandet som spelar med Öström består av Andreas Hourdakis, gitarr, Gustaf Karlöf, piano/klaviaturer och Thobias Gabrielson, bas.

Finns skivan att låna? Klicka här!

Tom Jones sjunger gospel

Tom Jones har fyllt 70 år och har en lång karriär bakom sig. Nu har han spelat in Praise & blame, där han sjunger blues och gospel. Det är tolkningar av sånger tidigare framförda av bland andra John Lee Hooker, Mahalia Jackson och Bob Dylan.
Genren passar Tom Jones, han är en intensiv sångare och har en perfekt röst för gospel. Det är både rockiga och lugna låtar, blues och country. Sångerna har gripande texter som handlar om tro och frälsning. Här får Tom Jones möjlighet att ge uttryck åt tankar han säger sig ha burit på länge. Låtarna är inspelade live i studion med en enkel banduppsättning.
Tom Jones är i gott sällskap, tidigare har Robert Plant och Bruce Springsteen gått tillbaka till rötterna och gett skivor med klassisk blues och country.
Praise & blame är så långt från "Sex bomb" och "Delilah" som man kan komma. Den visar en ny sida av Tom Jones som jag tycker om. Många kritiker anser att detta är Tom Jones bästa skiva på många år!

Finns skivan inne? Klicka här!

Anna Järvinen

Anna Järvinen är en sverigefinsk kompositör, sångerska och musiker. Hennes nya soloalbum, Anna Själv Tredje, kom i mars. Det är den sista skivan i en triologi. Titeln anspelar både att skivan är Annas tredje och på ett klassiskt konstmotiv som föreställer Anna, hennes dotter Maria och Marias son Jesus.
Anna Järvinen har en mycket personlig stil. Hennes röst svävar omkring, skör och eterisk, hon visksjunger orden till musiken. Texterna handlar om förlorad kärlek, drömmar och hopp. Musiken är mjuk och varm, vemodig och vacker, med influenser från 70-talets vispop. I kompbandet medverkar Reine Fiske och Gustav Ejstes från bandet Dungen. Fiske spelar gitarr och Ejstes spelar bland annat orgel, flöjt och fiol. Ett av spåren på skivan, Lilla Anna, avslutas med fågelkvitter.

Efter några lyssningar på skivan är jag fast. Jag vill höra mer av Anna Järvinen.

Finns skivan inne? Klicka här!

Amos Lee

Amos Lee är en singer/songwriter från Philadelphia. Lee var ett nytt namn för mig, men Mission Bell är hans fjärde skiva. Hans låtar har tidigare spelats i serier som House och Grey’s anatomy.

Jag tycker mycket om Amos Lees musik, som kan beskrivas som en melodiös blandning av rock, country, soul och jazz. Där finns också inslag av gospel. Resultatet är lågmäld och vacker amerikansk folkmusik. Bland dem som influerat honom brukar nämnas Stevie Wonder och James Taylor. Ett vemod präglar flera av hans sånger. En recencent kallar Lee en manlig version av Norah Jones, en liknelse som inte känns helt fel.

Willie Nelson och Lucinda Williams gästspelar på skivan och sjunger duetter med Amos Lee.

Finns skivan inne? Klicka här!

Lyssna här på "Violin".