Seattlegruppen Fleet Foxes gjorde en uppmärksammad och hyllad debut för tre år sedan. Deras vackra stämsång, tillsammans med flanellskjortor och helskägg, skilde dem från mängden. Förväntningarna har varit höga på uppföljaren som fått titeln Helplessness blues.
Den nya skivan lever upp till alla krav och fortsätter i den amerikanska folk- och rocktraditionen. Öppningsspåret Montezuma anger tonen. Det är samma vackra harmonier och ljuvliga stämsång, men lite vemodigare den här gången. Sångerna är också lite längre och fylligare än tidigare, The Shrine/An Argument är drygt åtta minuter. Fleet Foxes 25-årige frontman Robin Pecknold tar mer plats och skriver mer personliga texter. Det handlar om uppbrott, tvivel och skuldkänslor.
Som skivans titel anger finns influenser från blues, men jag kommer också att tänka på Simon & Garfunkel när jag hör titelspåret Helplessness blues.
Att lyssna på Fleet Foxes är terapi för stressade själar, sjunk tillbaka i fåtöljen, slappna av och njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar